Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid ett tillfälle anlände några pustande bärare, lastade
med stora stenar, till hans kontorsrum hos P. A. Norstedts.
Det var stenprov till Dramatiska teaterns fasad.
Häradshövdingen ville se dem först själv. Man bara väntade, att
järnbalkarna också skulle av honom synas var för sig. Här
på Dramatiska teatern ville han ha mycken och dyrbar konst.
Han frågade olika människor, om vilka konstnärer som voro
bäst, och fick naturligtvis de mest olika svar. Alldeles oinvigd
i de konststrider, som rasade under 1900-talets början, och
med lika litet sinne för den konstnärliga helheten, som han
hade mycken känsla för enhetligheten i affärsledning, mötte
han en kritik, som ofta var befogad men ofta hätsk och
orättvis. Många av de konstverk, som infogats i Dramatiska
teatern, ha mycket stora förtjänster. Det, som lustigt nog oroade
honom mest, var sedlighetssynpunkten. Han trodde, att
Milles’ små putti på loggians kolonnbaser skulle väcka anstöt
genom sin ohöljda tvååriga nakenhet. Men allmänheten var
endera för urartad eller för oskyldig. Det blev ingen skandal.
En stor uppståndelse blev det däremot under
teaterlotteriet, då en originell karl hade underlåtit att på, jag tror
det var ett helt år, taga ut den högsta vinsten. Mannen själv
beskrev i pressen, hur häpen man blev på lotterikontoret, då
han företedde sin lott. ”Vi måste genast fråga
häradshövdingen”, hette det ängsligt. Han var den ende, som kunde
bestämma. ”Häradshövdingen bor på Norstedt”, tillade den
lycklige lottägaren i en tidningsinterview, och dit begav han
sig också, och där utreddes allt till belåtenhet.
Det var för väl, att Holm dock inte kunde allt. Med
stilla tacksamhet märkte hans ibland under chefens sällsynta
reda, minnesgodhet, fortfärdighet, flit och klokhet något
dignande medhjälpare och tjänstemän, att han åtminstone ej
var vidare hemma i de utländska språken eller hade någon
fast ortografisk världsåskådning samt ogärna sysslade med
aritmetik, ty eljest hade han väl fått göra allting själv.
Holm var i hög grad gästfri. Både i sitt stora hem i
Villastaden, Karla vägen 7, och i sina olika lanthem såg han ofta
och gärna gäster, unga och gamla. Han skrattade då mycket
högt, ofta något forcerat, men ögonen lyste av äkta vänlig-
is. — Nationallitteratur. XXX.
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
