Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid trashöljd barm den skönsta av
en kvinnobarms klenoder,
sin kärleks frukt hon bar, ett barn,
som hon i lönn fött fram.
Jag såg och såg, och inom mig
så underligt det kändes.
De båda övergivna där
och detta låga hem,
allt var så bibliskt och bekant —
och högt i rymden tändes
så stor och klar och betlehemsk
du, stjärna, över dem.
❖ * *
DEN SISTA HORISONTEN.
Vi spana efter något bortom tingen,
ett alltings ursprung, alltings mål och hamn.
Vi nämna det med mångahanda namn,
men om det finns och vad det är vet ingen.
Dock tro vi att det vinkar någonstädes
en sista horisont, där allt är slut,
ett land, där alla plågor plånas ut
i samma ögonblick dess gräns beträdes.
Vi fordra det. Vår tanke kräver lagar,
som rättvist jämna ut var mänskolott,
så att envar, som här för litet fått,
förhjälpes till sin rätt och ingen klagar.
Så skall en gång där borta brokigt blandas,
mer rikt blott, samma liv, som levats här.
Förtryckarns gissel sjunker maktlöst där,
och trälen spänner ut sitt bröst och andas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
