Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ljuda i hamnen, där ångaren lastar,
som havsskri från måsarnas flock.
Han sjöng om en värld, som har gjorts för de rika.
Jag ville min sång kunde dånande spika
en spik i dess likkistas lock.
Men jag vet, att mitt famlande diktspråk förgäves
skall bida förnyelsens år,
att min sång, som på mänskornas läppar har svävat,
skall glömmas från jul och till vår.
Vad mer — blott de tusen, som smutsen gjort gråa,
de fattiga, trasiga, usla och råa
få bärga en skörd i mitt spår!
* * *
TRE SKYMNINGSDIKTER.
I.
Kring bygden nedanför min förstubro
föll aldrig någon kväll så full av ro
som denna för vårsafton. Över fälten,
till släta rutor jämnade av välten
och spirande i brodd, vars skymningssus
bar skördelöftena till bondens hus,
stod molnlös rymden — andaktslugn och ljus.
Vid tegens hörn höll torparhustrun inne
med arbetsidén, medan mullen föll
från såkans vänd järn som ett svall i fåret.
Potatiskorgen hon i handen höll
var tom: den första sådden gjord för året!
Emellan skogarna hon såg den syn
av ljus, som kvällen vävt från bryn till bryn,
med liknöjt, du vet, arbetsbrutet sinne.
Och hennes man står trött med handen sänkt
mot såkans skalm. Han ser att solen dalat
bak synrandsmuren; — aldrig kvällen skänkt
hans sinne drömmens ro, som mig hugsvalat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
