Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«» 1 ■ ■ 11111 IN !■—vm mmw I ■■■■ ■ ■ I ■ I 1 ’■ ■ ■■ ■
Bertel Gripenberg
Det ekar djupt ur hög och rös,
ur döda härmäns grifter
om bragder sedan hedenhös,
om manliga bedrifter.
Den dag är här som siarns sten
i gröna dalen spådde,
den dag, då ljusets klara sken
ej segra mer förmådde,
då mörkrets söner stiga fram
och svekfull ondska trives,
och redbar heder nämnes skam,
och ärlig man fördrives.
Fast stormen skakar stugans dörr
och lås och hakar springa,
än hör du sången liksom förr
med manlig malmton klinga.
Du svenska språk, din klang är stål
mot solskensblanka hjälmar!
Hugg in, vårt stolta modersmål,
mot nidingar och skälmar!
Säg, vet du tjusningen att stå
i mindretalets leder,
att oböjd emot döden gå
med obefläckad heder,
att falla för en hopplös sak
mot övermaktens lansar,
att stupa stolt vid vapnens brak,
att dö i stål och pansar.
Sjung högt, vårt svenska modersmål
i undergångens timma,
låt höga. röda varningsbål
mot nattens himmel glimma !
Och hinner oss den dag en gång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
