Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.t- ■■ .......... ...— — ........ .. .. ■■■■■■!■■■■
Bertel Gripenberg
Orangegul lyser månens lykta
på ökennattens tysta prakt.
På snabba hovar vill jag flykta
till fjärran land och okänd trakt.
På vilda vägar vill jag färdas
igenom enslig ödemark,
i öknen vill jag åter härdas
så manligt trotsig, hård och stark.
Om efter färder, hundramila,
en stad i fjärran strålar fram,
så vill jag vilsefaren vila
hos döttrarna av Babels stam.
»i» ^ ^
DEN DÖDA FURAN.
Han står på ättestupans kala kam
med vridna grenar, död och väderbiten.
Mot honom syns var skogens jätte liten,
där stolt han reser sig med vitnad stam.
En vildmarkskonung, stel och allvarsam
och oböjd, bergfast rotad i graniten,
i seklers strid mot alla stormar sliten
han skymtar över öde vidder fram.
I storm jag hör hans susning mäktig tona.
i trots mot höjden reser han sin krona,
fast blixten splittrade hans stam i tu.
Du bergets fura, lär mig du att strida
mot år och storm, och tyst mitt öde bida,
och dö och vissna upprätt liksom du!
* }*:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
