Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brunnen talar ju sitt svala,
silverklara språk för oss.
Sommarhimlen välres ljus
över våra ljusa drömmar.
Och så bräddat full är stunden
som den svala vattenrunden,
vilken över stenen strömmar
med sitt silverklara brus.
Tidens alltför snabba gång
denna stund jag ville stanna.
Aldrig mera kring vår panna
samma stilla svalhet silar.
Tiden ilar.
Snart vår sommardag är svunnen.
Nuets fullhet njut vid brunnen,
vid dess sil ver Mar a sång.
* * *
THANATOS.
Den olyckstyngde beder: ”Thanatos,
barmhärtige, du som befriar oss,
skänk mig din nåd, gör slut på mina kval
och hjälp mig ut ur denna jämmerdal!”
Men när vid målet äntligen han står
och lägger staven ned och löser skon,
han jublar icke, ty hans väsen får
av tröstlös bitterhet en underton.
Han blir befriad, men hans ändalykt
är icke seger: nederlag och flykt.
Men den, vars lycka ej är skum och brus —
nej, Mar och mäktig som en tornad våg,
som rymden riktade med färg och ljus
och havets djup med dunkel glans försåg —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
