Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.o.
Maskerna äro de viktigaste av dessa föremål. Det
finnes såväl i litteraturen som i bildkonsten vittnesbörd om
att sköterskorna i Aten och i Rom skrämde barnen med att
hålla masker för ansiktet. Och det är å andra sidan mer än
sannolikt, att maskerna hos de antika folken — liksom hos
så många av de nu levande vilda och barbariska stammarna —
ursprungligen ansågos framställa de avlidnas drag, såvida de
icke rentav på magiskt vis i sig bevarade något av deras
väsende. Det var därför de döda stamfäderna som voro
skräckbilderna framför alla andra, och som med sina stränga anleten
skrämde de tredskande och odygdiga till lydnad. Men förutom
dessa från familj ereligionens pantheon härstammande bilder
använde man även, åtminstone vid processioner och
teaterföreställningar, andra masker, vilka även de voro avsedda att
injaga en hälsosam skräck i barnen. Gorgo med de stripiga
lockarna och den hängande tungan, och Manducus med den
gapande munnen, voro de mest fruktade av alla dessa
fantasigestalter, som med sin vederstygglighet spridde fasa över de
uppväxande romarnas liv.
Dessa antika skräckbeläten äro emellertid endast de bäst
kända medlemmarna av en stor familj ”barnskrämmor” eller
”busar”, som har sina representanter kringspridda över alla
stadier av kulturutvecklingen — från de i nävermasker
uppträdande männen vid eldsländarnas Kina föreställningar och
de med vidunderliga huvudprydnader utstyrda Mumbo
Jumbo Gong Gong figurerna vid Afrikanegrernas fester,
ända fram till den germanska folktrons Klapperböcke och
Butzemänner — sådana som den Kinderfresser vilken,
snidad i trä och bemålad i bjärta färger, ännu i dag i all sin
groteska fulhet står och pryder krönet på en av de vackraste
brunnarna i Bern. Över hela jorden har man sökt hålla barnen,
och ofta även kvinnorna, i respekt genom berättelser om
några hemlighetsfulla och straffande väsenden, eller genom
bildlika och dramatiska framställningar av dessa väsendens
ohygglighet. Överallt ha de små och de svaga till en viss grad
låtit terrorisera sig av de skrämmande intrycken, och överallt
har det sålunda redan i de tidigaste barnaårens lekar inblandat
sig ett element av fruktan för livets okända makter. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
