Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finns många andra av barnens förströelsemedel, för
vilka man frestas att söka ett ursprung bland de religiösa
föremålen, och vilka därför lätt kunna locka forskarna till
oförsiktiga evolutionistiska spekulationer. Faran, liksom
frestelsen, är aldrig så stor, som då det gäller att behandla de
vanligaste av alla leksaker, dockorna. Det är ju allmänt
bekant, att man hos vildar och barbarer påträffar många
slags små religiösa beläten, vilka till det yttre på intet vis
skilja sig från dockorna. Det ligger sålunda nära till hands
att antaga, att man i de efter bildningar av människogestalten,
med vilka barnen leka, har att göra med gamla gudabilder,
vilka förlorat sin religiösa sanktion. Lekandet skulle, kan
man tänka sig, ha efterträtt en relation till föremålet, som
varit karakteriserad av vördnad och måhända t. o. m. av
fruktan. Liksom skallran, skulle dockan låta oss blicka
tillbaka över tillryggalagda epoker i släktets utveckling, och vart
enskilt barn, som pysslade om sin docka, kunde tjäna oss till
påminnelse om de tider, då människor böjde knä för sina
egna händers verk i stora beläten och små idoler.
Ehuru ett sådant uppfattningssätt onekligen innebär
mycket som är fängslande för den historiska fantasin, finnes
det tyvärr icke någon anledning att tro, att det fullt stämmer
överens med den historiska verkligheten. Man kan visserligen
åberopa exempel på att guda- eller helgonbilder — såsom det
synes vara fallet hos Mokiindianerna — överlämnas åt
barnen som leksaker efter det de fyllt sin uppgift vid de
rituella förrättningarna; men sådana enskilda, och antagligen
sällsynta, fakta ådagalägga intet om det allmänna
utvecklingsförloppet. Det gives ej heller många arter av dockor, om
vilka man kunde påstå att de direkt eller ens indirekt
härstammade från några religiösa föremål. Det enda man
härvid kunde tänka på är de hos nästan alla kulturfolk
förekommande oomkullrunkeliga dockorna, vilka måhända låta
förklara sig som efterbildningar av kinesiska buddhabilder
och japanesiska darumafigurer. Men dessa ”vippgubbar”
äro lika litet att förväxla med de egentliga dockorna, som
deras ostasiatiska motsvarigheter äro att likställa med idolerna
i ordets strängare mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
