- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
374

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till på renaste tyska. Detta var blamage, ty en verklig
whisky-steward bör svära på engelska. Han slängde missdådaren ut
i natten och snart satt denne på seglet vid de andra, tapper
och ilsken, och småskröt tills de hyssjade ned honom.

Jag hade tagit reda på att vi skulle dubblera Cap Blanco
underst bittida. I den första svaga måndagsljusningen trädde
jag tofflor på fotterna, en överrock på nattskjortan och min
t. v. obehövliga tropikhjälm på huvudet samt smög mig ut.
Jag bebor en styrbordshytt och den ger inga landvyer vid
rundresan motsols. Däruppe mötte jag två andra kustoder, klädda
ungefär som jag, ehuru skjortan hos dem inte syntes under
paltåkanten.

Denna högtidliga trio satt kikarväpnad och blickade mot
Mecka. Och den belönades. Ty vid halv femtiden trädde
tydlig en gul strimma Sahara fram, låg och slät som man
väntade den, och en kant vitt därunder, de rullande vågornas
strandskum. Vi svängde hattarna mot Cap Blanco, en av det
franska ökenväldets förposter, utbytte högtidliga bugningar
och återgingo, med första afrikabilden på hjärnbarken, till
våra kabiner.

Stora morgonsvablingen på alla däck tog redan vid och
skeppets andar gäspade revelj. En trepipig fransman passerade
om styrbord. En jättestor röd tupp mot gul botten målad på
varje skorsten.

En svala passerade ventilen. Jag somnade, i en oredig
förnimmelse av att jag låg i fågelbur och värdinnan på Cap
Blanco sköt in en ask till mig, sägande: ”Monsieur, litehampfrö.”

V.

VID SENEGALS BANKAR.

I morse foro vi Gröna udden förbi, Afrikas och Gamla
världens fasta västspets. Det fanns inte mycket hopp om
att alls få den i sikte, ty framför Senegals mynning tog en
molnvägg vid och den hittills så klara luften tjocknade. Men
vi sågo den dock vid 7-tiden såsom en ganska hög, starkt buktad
relief i grått. Av Cabo Verdes historiska grönska syntes tyvärr
intet, och öarna åter lågo vida bortom vår västra horisont.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free