| 241 |
Min lilla båt jag drömmande lät glida
Utmed Sorrentos strand i sommarglans.
I vindens suck jag hörde Tassos stanz,
Mitt öga sökte öfverallt Armida.
En lummig gren sköt öfver klippans sida;
Sefiren, bläddrande i bladens krans,
I dallring bragt en gyllne pomerans:
Jag ville sjön så dyrbart rof bestrida.
Tätt under klippan styrde jag min segling,
Där böljan vaggar trädets gröna spegling:
Fall, sköna frukt, jag sade, och blif min!
Men nej! Hvem kom, om ej, med korg på armen,
En bygdens gosse, brun och bar i barmen --
Det var hans träd och skördetid gått in.
