| 267 |
Du svenske man, du odalman i nord,
Som aldrig pröfvat hvad det är att mätta
Objudne främlingar, som stolt sig sätta
Till sköflings ned vid bondens furubord!
Ännu dig ingen hotat med ett ord,
Men minns hur landet led för Albrechts hätta!
Se till ditt hus! -- Det skall ditt sinne lätta,
Att ingen kan gå in, dig oåtspord.
Kom dem på skam, som med din välfärd leka,
Som utså tvekan och uppskära skada.
Du svenske man, ännu på dig jag tror!
Din vackra skörd knappt rymmes i din lada:
Att plocka ax på åkern nänns du neka
Ditt fosterland, din egen gamla mor?
