| 230 |
Min börd är ädel och mitt namn Burgunder.
Den gång jag föddes, lyste en komet.
Jag är den röda blodstår jorden grät,
Med bäfvan slagen inför himlens under.
Jag oljan är, som ger i kampens stunder
Åt mannen, lifvets sviktande atlet,
Föryngrad segerkraft och spänstighet;
Men dödlikt rus jag ger åt bordets kunder.
För världsomseglarn, efter slutad färd,
Soldaten, som bär högt sin frälsta fana,
För dem jag blöder glad vid hemmets härd.
Och skalden tacksam skall min ande ana,
Då nya tankar gå kometens bana
Att yppa sångens under för en värld.
