103 |
Tamburiner skrälla och skramla:
Samlens hit, båd’ unga och gamla!
Trumskinn dunkas af hårda knogar:
Samlens hit från gränder och krogar,
Nektarrusiga, bruna gossar,
Mörka flickor med kind som blossar!
Ingen långsam, sömnig förbidan!
Foten redo och hand i sidan!
I Trastevere bjuds i kväll
På en sprittande saltarell!
I en hyrvagn sitta
Lord och lady Bob
Att i nåder titta
På Italiens mobb.
Röda polisonger
Skakas flera gånger
Af ett ljudligt skratt;
Men myladys öga
Öppnas endast föga
För att småle matt.
104 |
Hejsan, strunt i den hedna britten!
Slikt han fattar ej för en vitten.
Se Giovanni med Marcellina:
Blickar tala och blickar skina,
Läppar skälfva med stumma frågor,
Yppa andra än dansens lågor.
Flicka, akta att inom året
Silfverpilen ej rycks ur håret,
Silfverpilen, som jungfrun prydt --
Ty Giovanni är hjärteskytt!
Själfva lady Fanny
Blir till hälften väckt:
Se hvad den Giovanni
Dansar stolt och käckt!
Genom lätta kläder
Fram i ljuset träder
Ett bronseradt hull.
Ladyn floret sänker,
Fastän hjärtat tänker:
»Very beautiful!»
Marcellina, min flicka lilla,
Skall du uppta’ ett skämt så illa?
Marcellina vill klösa Stella --
Tamburinerna skramla, skrälla.
Skilj dem åt, vid Santa Birgitta,
Skilj dem, förr’n hon en knif kan hitta!
105 |
Men hos ladyn röres
Mången hemlig sträng,
Och se’n dess förstöres
Månget ark velin.
Hvem är den där gossen,
Vallande i mossen
Kring ett smyckadt bås?
Kors, det är Giovanni,
Som nu finns hos Fanny ...
I pastell, förstås!