269 |
Vid vaggan sitter landtvärnsmannens maka
Och lyss till stormens brus kring enslig hydda.
»I krigets farlighet, o Gud, beskydda
De armas stöd! Jag bedja skall och vaka.
»Hos mig och lillan är väl Fritz tillbaka
Mot jul vid pass -- jag re’n har färdigsydda
Hans vinterkläder, och af bästa krydda
Jag bryggt en dryck, som skall min gosse smaka.»
Med ens hon känner omkring ringprydt finger
Liksom en sakta tryckning -- upp hon springer
»På oss han tänkt!» ljöd hennes glädjeskrik.
På snöigt slagfält vid Loire’ns stränder
En vigselring då ryckte snåla händer
Ifrån ett namnlöst, obegrafvet lik.