| 165 |
»O, sköna Spanien! Hungrad halft ihjäl
Vid dina magra mål, som olja osa,
Jag längtar hem till kärnfärskt smör och prosa»,
Så klagar i Alhambra nyttans träl.
Men spörj vår Don, som mantelhöljd sig stjäl
Längs med arkaderna på nattlig kosa!
Tro mig, han skall den spanska oljan rosa,
Som smakar härsket, men som lyser väl.
Ser du den återglans, som dröjer egen
På fönsternischens helgonbild i sten,
Se’n gammalt van att bära silkesstegen?
Brinn, hulda lampa, brinn med dämpadt sken,
Förtrogna vän, hvars form blef lyckligt funnen;
En amorin med fingret lagdt på munnen!
