| 259 |
I vår kupé helt dufne sitta vi
Och stirra ut i disig morgondimma.
Längs vägen flyr en telegraftråds strimma,
Som gröna blixtar ljunga träd förbi.
En hastig solglimt på ett skogparti!
Ett spegelglas, som renar sig från imma,
Framblänker insjön -- glesa tappar simma
På vattnet kvar af dimmans draperi.
Vi sakta af -- lokomotivet tjuter --
Vi göra halt. Hur länge? Två minuter!
Se sjö och löfskog -- där är Sparreholm!
Ut med dig, stackars stadsbo, för att andas:
Känn hur i stenkolsatmosfären blandas
Den färska doften ifrån ängens vålm!
