| 196 |
Hafvets bas och vindens gälla flöjter
Lystra icke mer till Tromp och Ruyter,
Kväda undergång för Nederland.
Se, hur vågor vältra i millioner
Ur de mörka djupen, där gallioner
Tånginsnärjda borra sig i sand!
Hör, hvad tjut af vilda jubeltoner:
Trotsets höga visa
Om de bräckta bojor, brutna band!
Stänk din vreda fradga midt i synen
På din fiende, den bruna dünen,
Stolta haf -- det båtar ej ett grand.
Dvärgalisten dig besegra lärde,
Störtsjön, krossad, drager sina färde
Från förgäfves öfversvämmad strand,
Eller kvider, fångad på ett gärde,
Vanmakts harmsna visa
Om de bräckta bojor, brutna band.
| 197 |
Stormen tiger. Våg, som snöhvitkammig
Flög till strids, nu skvalpar svag och slammig,
Sinar eller sugs af solens brand.
Snart en barnaflock vid kusten glammar,
Gärdar fången kring med vall och dammar,
Och så dör den starke efter hand,
Medan sista andedraget stammar
Den där gamla visan
Om de bräckta bojor, brutna band.
