| 265 |
Månn’ ej hos dig den tanken bröt sig ban
Att du, förfinade, ditt ursprung leder
Ifrån ett folk af plöjare och smeder?
Tänk efter på din stoppade divan!
Vid lazzaronens later är du van,
Men känner ej den svenske bondens seder.
I London och Paris du godt dig reder,
Men hittar ej bland hemmets tall och gran.
Väl i ditt land du älskar, som jag märker,
Ett slags fantastiskt frihetsideal,
Men du skall älska skog och berg och dal!
Den tysta kraft, hvars möda landet stärker,
Du vörda skall, och under skrofligt skal
Den gamla svenskhet, som finns kvar hos Jerker.
