| 252 |
(1527.)
Till en etsning af G. von Rosen.
Plats för Herr Thure Jönsson, där han prunkar!
Från kung och Luther gör han Sverge fritt.
Det hvita skall bli svart, det svarta hvitt.
Främst går musik och efterst tassa munkar.
En gammal galt mot fransiskanern lunkar,
Hvars helga doft till stians son sig spridt.
En gåskarl med musiken håller skridt
Och kacklar mer, ju mer pukslagarn dunkar.
Nyfikna titta fäntor ur hvar glugg,
Och krögarn makar mössan af sin lugg.
Nu öl och själfsvåld fås af bästa slaget.
Men tyst och knappt medveten om sin kraft
Står odalmannen, stödd mot klubbans skaft;
Han får väl sist ha med ett ord i laget.
