| 10 |
I månklar dimma
Står skogens krans.
Dess toppar simma
I silfverglans.
En dager faller
På slotts-kontur
Med klängväxt-galler
På ljusröd mur.
Reseda-sängar
Sin vällukt strö,
Och fjärran ängar
Med nyfälldt hö.
En skugga glider
Kring månljus plan:
En hind, som skrider
Så trygg och van.
| 11 |
På slinger-rosen
Längs fönsterkarm
Den fina nosen
Nu vädrar varm.
Hon tyckes vänta
En smeksam hand:
Skall ingen glänta
På fönstrets rand?
Men rosor, väckta
Ur blomsterblund,
Be helt förskräckta:
Gå bort på stund!
Tyst, om dig lyster,
Ty slottets fru,
Vår äldsta syster,
Hon drömmer nu!
