| 21 |
Järngrå, hotande olyckshärar
Hvälfva framåt i tunga massor,
Ugglevingar på hjälmar flaxa,
Luften fylles af cimbriskt tjut.
Upp ur gungande spjuthaf dyka
Jätteskepnader, grymma syner --
Lilla skara, om nu du bleknar,
Är du krossad och allt är slut.
Mellan hopplöse höfvitsmänner
Ängsligt hviskas, och tiodubblad
Tycks den rytande myriaden:
Bistra anleten utan tal!
Re’n med hufvudet gömdt i skölden
Falla sviktande led tillbaka --
Hör, då skallar en plötslig maning,
Väldig tuba och gäll cymbal!
Purpurmantlad, bland gyllne örnar,
Högrest tyglande hvita springarn,
Själf uppvägande legioner
Fältherrn synes vid lyft standar.
| 22 |
Du, som väcker, då allt ses vackla,
Gammal tillit till gamla vapen,
Du, hvars blixtrande öga hejdar
Nederlagets, fördärfvets flod,
Genom skockade mörka hopar
Du vet bryta en väg till räddning --
Hell ungdomlige, skölduppburne
Segerhjälte, ditt namn är Mod!
