| 262 |
Förr’n någon fått skorna på sig,
Går tidningspojken åstad.
Kling kling! säger klockan -- han lämnar
Sitt fuktiga morgonblad.
Och gnuggande sömnen ur ögat,
Med nyfiket välbehag
Man sträcker ut handen efter
Hvad världen säger i dag.
Det är som ur spalterna stege
Ett brus af millioner hjul,
Af flämtande bröst som spörja:
Hvad har du gjort? Ej en smul’.
Den lille nyhetsbringarn,
Så ringa han är, han vet
Att solen är längese’n oppe
Och lifvet är verksamhet.
| 263 |
Med ögon varma och klara
Han skyndar från port till port
Att väcka och förödmjuka
Enhvar som ingenting gjort.
Kanhända en annan och större
En dag sig åtar hans kall,
Och tiden, i tidningens ställe,
Förkunnar ett hårdt: du skall!
Du lille tidningspojke,
En jätte din plats tar in ...
O vore hans blick allenast
Så klarögd och varm som din!
