| 111 |
(Biskra.)
På sanden den lena
I lustgården vida
Vi gingo allena
Och sida vid sida.
Hvar blomma sig tedde
Så skön som i Eden,
Och palmerna bredde
Sitt skuggnät på leden.
Ett sus vi ej hörde,
Ej fjät af sandaler,
Blott guldfisk sig rörde
I klara kanaler.
En bländande villa
Låg bäddad i grönskan,
Så obebodd, stilla
Som skapt af en önskan.
| 112 |
I dammarnes spegling
Vi sågo hvarandra
Vid guldmolnens segling
Bland skyarne vandra,
Som vägen oss förde
I blånande eter,
Som redan vi hörde
Till andra planeter.
Bak palmskogens bälte,
Två steg utom muren,
Låg öknen, som smälte
Till ett med azuren.
O minne från Eden,
O stund allt för korta!
Omkring oss blott heden
Och världen långt borta!
