| 124 |
Till Henrik Ibsen.
»Molde, Molde, Blomsternes By --»
Så nämns du med rätt i Nord,
För västervågornas jättegny
I lä vid din smala fjord!
Därborta på fjordens andra strand
Bland molnen topparne stå
Med snö, som ligger i hvita band
Utefter det dunkelblå.
Fastän i sikte af snö och is,
Du blomstrar i skyddad hamn.
Ett leende törnrosparadis,
Som väl försvarar sitt namn.
Men ser jag i minnet din rosenvrå
Bland fjäll i ovädersfärg,
Ett annat leende minns jag då,
Jag minns ock ett högre berg.
| 125 |
Jag glömmer ej en Augustikväll
Med Ibsen i Blomsternes By --
Han står för min tanke liksom ett fjäll,
Hvars hjässa höljs i en sky.
Jag ser den mäktiga pannans form,
Som mulnar allt mer och mer,
Som känner komma en dunkel storm,
Då seklets sol skall gå ner.
Men snart mot en gammal vän och kund
Hans drag kunde ljusna opp
Och öfver hans fasta, slutna mund
Det vackraste leende lopp.
Den gåtfulle grubblaren minns jag nog
Bland fjäll med ovädersky,
Men glömmer ej heller hur godt han log
Bland rosor i Blomsternes By.
