| 188 |
(Svar på ett Förf. tillsändt, anonymt poem.)
Sångarhälsning, sångarhälsning
Från det gamla vinterland,
Oförväntad nyårsgåfva,
Nådde mig på sydländsk strand.
Ord, som granens nålar hvassa,
Kyliga som nordans skur,
Allt för många slika rymmer
Moders-målets fatabur;
Men i dessa varma toner
Var det bud om sol och vår,
Sprungna ur ett bröst som känner
Och en tanke som förstår.
Hvarför blott, så först jag sporde,
Får jag ej en tacksam famn
Breda mot den ädle sångarn?
Hvarför döljer han sitt namn?
| 189 |
Dock just af den slutna hjälmen
Röjd den ridderlige blir,
Som för vänner inom skranket
Trädt med öppet hjälmvisir.
