Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goethe, Visor och Dikter - Lilis park
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om minsta smula de kappas,
De tumla öfver hvarandra och nappas.
De knuffas, de puffas och slitas,
Hacka hvarandra i nacken och bitas,
Och detta för en brödbit blott,
En torr, som, skänkt af dessa sköna händer,
Ambrosiskt smakar, gudagodt!
Men denna blick, ack, denna ton,
Då hon ropar: pull, pull!
Droge örnen ner från Jupiters tron.
Ja, Venus’ dufvopar
Och påfågeln själf från Junos char,
Jag svär, hit komme de genast,
Förnumme de i fjärran den tonen allenast.
Så har hon narrat hit ur hans skog
En ouppfostrad björn med vilda later
Och gett honom dessa tamdjur till kamrater.
Hans frihet hon helt finurligt tog,
Gjorde också honom tam nära nog –
Det vill säga, till en viss grad, förstår sig.
Hur skön och ack, hur god
Syntes hon mig! Jag gifvit mitt blod
För att förfriska hennes blommor bara.
»Ni sade jag. Hvem? Hvad för slag?»
Jo, rent ut taladt, björnen det är jag.
Fångad och snärjd i knyppelspetsen,
Vid hennes fötter lagd i silkessnara!
Men hur jag råkat in i kretsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
