Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goethe, Visor och Dikter - Paria. II. Legend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvilken fasa – hvilket val!
Och han tar sin moders hufvud,
Trycker kyss på bleka läppar,
Till den närmsta kroppen fogar
Han det ifrigt – och med svärdet
Fromt beseglar så sitt verk.
Väldig en gestalt sig reser;
Och från modrens dyra läppar,
Oförändradt gudaljufva,
Hör han fasansfulla ord:
Son, o son, hur öfveriladt!
Bredvid kroppen af din moder
Hufvudet utaf en brottslig,
Sjunken kvinna, som förblödde
Rättvist under lagens svärd!
Nu på hennes kropp du ympat
Mig till alla dagars ända.
Vis i vilja, vild i handling,
Skall jag gå i gudars sfär.
Bilden af en himlayngling
Sväfvar skön framför mitt öga,
Men när synen hjärtat hinner,
Väckas stormande begär.
Alltid så han återvänder,
Höjer mig och drar mig neder,
Än fördunklad, än förklarad.
Brama har bestämt det så.
Han befallde vingars färgprakt,
Ljusa anletsdrag och lemmar,
Gudahärlig ynglingsskapnad
Mig att fresta, att förföra.
Frestelse är sänd från ofvan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
