Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goethe, Ballader - Dödsdansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så sagdt och så gjordt. Bak den helgade port
Med bytet sin tillflykt han tager,
Men dansen den varar ännu allt fort
Så hemskt i månskenets dager.
Till slut en och en utur dansen de gå
Och smyga sig bort med svepningsdräkt på
Och vips i sin kulle försvinna.
En enda kring grafvarne stökar till sist
Och trefvar och krafsar i snåren:
Nej, ingen af vännerna tog den förvisst! –
Nu vinden ledt honom på spåren.
Han torndörren skakar, men studsar helt brydd:
Den blänker beslagen, till väktarens skydd,
Med signade korsen af koppar.
Sitt lakan det måste han hafva. I hast
Han griper, beslutsam i sinne,
I kyrkmurens götiska prydnader fast
Och klättrar från tinne till tinne.
Sin yttersta stund har re’n väktarn väl sett:
Allt närmare rycker, rosett från rosett,
Nu gasten lik klifvande spindel.
Af dödsångest skälfver all väktarens kropp,
Han gärna ger rofvet tillbaka,
Men – himmel, nu är han förbi utan hopp! –
En järnpigg i skruden känns haka.
Den bleknande måne bak skyn sig begett ...
Då dånar från tornuret klockslaget ett,
Och dödmannen skräller mot marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
