Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goethe, Ballader - Guden och bajadèren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Guden och bajadèren.
Mahadöh från ljusets rike
Sjätte gången stiger ned
För att dela som vår like
Lust och kval på jordisk sed.
Låga stoftet här han trådar,
Pröfvar själf hvad oss plär ske.
Han, som straffar och benådar,
Måste män’skor mänskligt se.
Se’n staden på resandes vis han betraktat,
På väldige spejat, på ringheten aktat,
Om kvällen han vidare vill sig bege.
När han på sin gång nu hinner
Husen sist vid stadens tull,
Han en glädjens dotter finner,
Kind af lånta rosor full.
Tärna hell! – Din tjänarinna!
Dröj, jag kommer genast ut!
Bajadèr är jag – prästinna
Här vid nöjets tempelknut.
Och i hennes händer cymbalen nu klingar,
I ringar hon lekande, smekande svingar,
Och nigande bjuder en blomma till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
