Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goethe, Ballader - Guden och bajadèren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid hans fot hon maktlös ligger,
Hon, som nyss så smidig var.
Kring svällande lägret och älskandes gamman
Förtroligt ett täckelse sluter sig samman,
Och natten sitt skuggtält tillhopa nu drar.
Sent från ljufva lekar somnad,
Tidigt re’n hon vaken är.
Ve, i dödens dvala domnad
Ligger hennes älskling där!
Med ett skri hon störtar neder.
Intet väcker honom opp,
Och man bålet snarligt reder
Och man bortför stelnad kropp.
Hon hör hur brahminen hans dödshymn uppstämmer,
Hon rusar bland skarorna fram under jämmer.
Hvem är du? Hvart syftar ditt rasande lopp?
Hon förtviflans tårar gråter,
Dignande vid älskarns bår:
Att min make fordra åter,
Själf jag ned i grafven går.
Skall till stoft den skapnad falla
Som har gudars fägring fått?
Min han var, min framför alla,
Ack, en natt, en enda blott!
Hör prästerna sjunga: vi bära på båren
De gamle, som tyngdes och kyldes af åren,
Vi bära de unge, som skördades brådt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
