Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Väl paschan Othorgul på slätten än syns bida,
Men tigern ligger trött och flämtande på sida.
Hans språng ej kunde nå hit upp till örnens gård,
För rofdjursbetarne graniten var för hård;
Och utaf skråmor full, han sträcker från sig benen
Och gråter sina klor, som han bröt af mot stenen.
BENKO.
Ja, Mikael är stor. Din mening är ock min.
Hans namn i mina vers jag framgent flätar in
Med Vlad, osmanens skräck, Hunyadi och de andra.
Att kväda deras lof jag vill kring landet vandra
Och lutan till min sång ger ackompanjemang,
På albanesiskt vis, ihop med bjällerklang.
Men säg mig, lefver han som död för lifvets fröjder
Allena här med er på dessa öde höjder?
LAZAR.
Åhnej, han hustru har och Constantin, sin son.
När först hans namn flög ut med nyväckt segerdån
Att mot osmanerna befästa korsets ära,
Fick sonen blott som page bak fadern lansen bära.
Men lärdomen var god, och nu i denna dag
Är Constantin soldat – just af sin faders slag;
Och såsom dessa två har fosterlandet inga,
Som detta unga stål, som denna gamla klinga.
BENKO.
Och – om berömda män man allt ju veta vill –
Den unges moder?
LAZAR.
Ack, hon är ej mera till ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
