Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nog sagdt. Då kristen tro som fredlös vardt behandlad,
Och hvarje helgedom i en moské förvandlad,
Hvem gjorde att vårt folk ej bort från korset föll?
Vår biskop Stefan. Han i skogen mässa höll
Framför sitt altare, som gömdes i ett håligt,
Urgammalt jätteträd. Han lärt oss vänta tåligt
På frihetens triumf. Profetiskt pannan sken.
Att allt ej turkiskt blef, är hans förtjänst allén.
Hvem tänkte eljest väl på landets forna heder?
Vår kung steg till vasall och till skattskyldig neder.
Hur ofta, hejdande vid betslet kungens häst,
Liksom hans samvete stod denne helge präst!
Monarken böjde sig för ord som föllo tunga.
Men helst till skolorna gick Stefan, till de unga.
De små han lyfte upp på knä’t och i sitt fång
Och talte om vårt land: »o gör det fritt engång!»
Så har han förberedt vårt helga krig. Den dagen
När det till sist bröt löst, med fana fritt utslagen,
Hur strålade han ej, af fröjd förklaradt skön!
Vann segern Brancomir, var det för Stefans bön.
Att väpna folket, han från kyrkans skatt drog regeln
Och mitra, biskopsstaf han kastade i degeln.
Från helga altarkärl än gömmes silfrets ton
Uti den mörka brons vi göto till kanon.
De fallnas änkor, barn han tröttnar ej att lisa,
Och att han helgon är, det kunna vi bevisa.
Då i en rosengård han satt en aftonstund,
En spetälsk rört hans dräkt och si! vardt genast sund.
När han är sänkt i bön, små fåglar annars skygga
Slå ned och sätta sig uppå hans händer trygga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
