Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock nej... till denne präst sig folkets sinne vände –
Om nu i sista stund ändå en kastning hände,
Ty hopen i sin gunst är oberäknelig...
Förbannelse! Kan ej budbärarn skynda sig?
BASILÉ.
Var lugn!
MIKAEL.
Ah, denna hop vid näsan alltid dragen!
I tio långa år, om natten som om dagen,
Har jag för detta folk, jag, fältherrn, hållit vakt
Emot hästsvansarne och all halfmånens makt.
Att akta skördarne åt otacksamma bönder,
Min klinga utan rast turbaner klufvit sönder
Och matat örnarna med de otrognes lik,
Att lumpna krämare må sköta sin trafik.
För deras trygghets skull, bland dessa fjäll de kala
Jag släppte lös min blixt och lät min åska tala.
Att de om aftnarne framför sitt trefna bo
Uti de sinas krets må sitta ned i ro,
Jag åldrats på min borg, en fånge där tillika.
Som bonden har för sed en uf på stalldörrn spika,
Jag naglat vid min port, en gagnlös segergärd,
Tolf paschars hufvuden, som fallit för mitt svärd.
Ha, denna starka hand, som nu af vrede darrar,
Skänkt frihet, välstånd, lugn åt dessa lata narrar,
Och till sin tomma tron ej mig, själfskrifne gäst,
De kalla med sitt val, – men väl en rakad präst,
En gammal hycklare som gör, förstås, mirakel,
Allmosors gifvare, själf fattig, – kändt spektakel!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
