Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ditt hela hus och all den Brancomirska stammen,
I namn af Fader, Son och Helig Ande!
ALLA.
Amen!
BlSKOPEN-KONUNGEN.
Den ära, Brancomir, du vunnit med ditt svärd,
För visso framför mig dig gjorde kronan värd.
Mot allt hvad själf jag tänkt, det dock är mig man korat,
Och Herrans vilja jag i folkets ödmjukt spårat.
Mitt val blott innebär, att folket skådar helst
I vapen än den arm, som fosterlandet frälst.
Vid gränsen än en tid må han sitt verk betrygga.
Mitt kall det var med bön en bro till himlen bygga,
Att öfver detta land dess hägnad kalla ner.
Man nu den gamle valt, som blott kan be för er.
Jag lyder, men af plikt; och drager dubbel börda
I krona och tiàr, på hjässan sammanförda.
Till dig nu kommer jag, som blef din konung nyss,
Att trycka på din kind min faderliga kyss.
Min tid kan ej bli lång. Snart fälles härskarstafven.
Vid foten af min tron sig öppnar redan grafven.
Då jag är borta, du är konung obestridt
Och råder i det land, du tryggadt gjort och fritt.
Men dessförinnan må vi stödjande hvarandra
Med samlad, enig håg mot helga målet vandra
Som föresväfvar oss förutan uppehåll.
På det en hvar må se att intet hemligt groll
Förför den ypperste af mina undersåter,
Kom i den fadersfamn, som kungen dig upplåter
Och inför biskopen böj knä på öflig sed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
