- Project Runeberg -  Samlade dikter / Femte bandet /
229

(1903-1904) Author: Carl Snoilsky
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Andra akten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En bjässe i sin sort, en slagbjörn grym och luden
Jag fällt med blott en stöt. Holla, låt dra af huden!
Som lämplig gåfva se’n till kungen skicka fälln,
Att gubben riktigt må ha varmt i vinterkvälln.
Han önskar ingen skänk, som vanns af krigarheder.
Ifall vi nu ha fred, det är för att han beder.
Jag turkens fana tog en gång i vapenskrud,
Nu slog jag blott en björn. Låt kungen få hans hud.
Gå!

(Jägarne aflägsna sig. Militza följer obemärkt.)

SJÄTTE SCENEN.

MIKAEL BRANCOMIR. BASILÉ.

        MIKAEL (nedslagen).

Så är det beställdt. I stillhet man begrafver
Den store krigaren, den tappraste bland slaver.
Att jaga hjort och björn, dithän är jag nu bragt.

        BASILÉ.

Och hon, som fostrades bland kejsarhofvets prakt,
Som från en härskar-ätt, själf purpurboren, stammar,
Nu leds ihjäl att se mot snön på bergens kammar,
Med en ziguenarsång till enda nöje blott.
Har jag väl mindre skäl att klaga på min lott?
För oss nu stigen bär, se’n lifvet vardt förfeladt,
I ödsligt mörker ner. Du har ju själf så velat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:08:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snoildik/5/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free