Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Tredje akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därför det var jag teg. Med sinne tungt af kval
Jag till det yttersta stod tveksam i mitt val.
Nu stunden inne är, jag får ej längre vackla.
Gif plats vid detta bål och gif mig denna fackla!
Försona edert land och en förtörnad Gud!
Betänk, jag kväft det ord, hvars aldra första ljud
Er skulle störtat ner i fängsel och förfäran.
Minns, det min tystnad är, som räddat åt er äran,
Er frälst från bödelns svärd, som varit nästa steg.
Min far, o låt mig ej begråta att jag teg!
MIKAEL.
Försent! Begråt att ej du lät mitt hufvud springa.
Din känsla, fromme son, du hade bort betvinga,
Du skulle yppat allt och sett min hädanfärd,
Förrädarns grymma död för egna knektars svärd.
Du valde orätt väg – och svajar fram och åter.
Men hvad jag vill se gjordt, det också ske jag låter.
Den intet förutsett, ej heller hindra kan,
Och det min vilja är, att bålet ej tänds an.
CONSTANTIN.
Ni vill förråda då vår gräns, den egna härden,
Åt de otrognes järn den hela kristna världen?
MIKAEL.
Hvad lön gaf den väl mig, som skyddat Balkans port?
CONSTANTIN.
Än Gud, er Herre Krist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
