Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Tredje akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MIKAEL.
Har han till kung mig gjort?
Men jag skall blifva det, trots honom.
CONSTANTIN.
Gyllne spänne
Ibland ej passar rätt förrädarns smala änne.
Då kronan glider ned på Balkans nye drott,
Hon på hans axlar lätt blir till en halsring blott.
MIKAEL.
Du skymfar mig! Nu nog af vanvett och af galla.
CONSTANTIN.
Jag glömde mig – förlåt! O Gud, hvem skall jag kalla
Fram för att bistå mig, beveka er, min far!
O minnen, strålande från flydda krigardar!
Hvad jubelrop den kväll, se’n fienden vi slagit,
Då bytet granskades och fanor, som vi tagit!
Hur lycklig till ditt bröst du slöt din gosse, som
Ifrån sin första strid med heder återkom!
Du kysste rörd det sår, som sirade hans panna.
Ack ädla, ljusa bild – jag ber dig: stanna, stanna!
Bedrifter, hundra drag af hjältekraft och hopp,
Kring den olycklige ånyo stigen opp,
Att för sin tankes brott han må af blygsel låga!
Vill som förrädare han in i staden tåga,
Hvar uthängd fana där, som fläktar för en vind,
Ger, då han drar förbi, en örfil åt hans kind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
