Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den stores minne gömt, och man ej finner lätt
Så ädel sorg, som bärs på värdigare sätt.
OUROSCH.
Jag kan ej neka det.
LAZAR.
Men sonen, hätsk kantänka,
Har vägrat återse sin höge faders änka.
Se’n dess uti sitt torn hon lefver innestängd
Som nunna, sänkt i bön, i kammarn svartbehängd.
ANNA.
Allting hos Constantin då syns er oförsvarligt?
OUROSCH.
Mitt barn, vi genomgå ett tidsrum som är farligt,
Och mången modet fällt i detta helga krig.
Då offren ej ta slut, har ifvern saktat sig.
Osäker blir till sist samvetets egen stämma.
Så Serbiens furste, så Bulgariens lät sig skrämma.
I slagnas sinnen lätt förräderi slår rot...
Och så de smögo sig till segerherrens fot.
ANNA.
Tror ni att Constantin...?
OUROSCH.
För tidigt väckt är frågan.
Vi spörja dock hvarann om orsaken till plågan,
Det gåtfullt mörka kval, som han ej kan bli fri.
Först nederlag... och se’n... kanske förräderi!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
