Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MILITZA.
Rosor jag dig bringar fullt i famnen.
Slafvinnan dristar ej att spörja efter namnen
På sorger, som hon ser uti sin herres blick.
Hon led också, men teg. Hon efter blommor gick.
Jag bringar nejlikor och liljor daggbesprängda
Och rosor först och sist, af vällukt genomträngda,
Af doft, som visar väg till dem i dunkel natt.
Det är på blomsterspråk min känsla öfversatt.
Mitt hjärta blott i smyg sin tåredagg törs dugga
På rosor doftande i nattens tysta skugga.
Din sorg är stängd för mig, men lindring vardt beskärd,
Så har jag tyckt mig se, af känslans blomstergärd.
Om för ett ögonblick bekymren mindre stinga,
Låt hvita liljor mig och röda rosor bringa!
Min dyre herre, tag med godhet blomstren mot,
Låt mig få sjunka ned med dem intill din fot!
O, när jag plockat dem, ditt namn var hjärtats hviskning –
Tag sucken med den doft, som bringar dig förfriskning!
Må för dem båda två ditt kval fördela sig,
O skänk ett leende åt blommorna och mig!
CONSTANTIN.
Jag döden kallade med sammanknäppta händer,
Och ödets ironi nu kärleken mig sänder.
Välsignad likafullt du med din blomsterskatt,
Du sista stjärneglimt uti mitt hjärtas natt!
Välsignad arma barn, som tidigt lida lärde
För männers barbari! Ditt omedvetna värde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
