Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François Coppée, För kronan, skådespel på vers i fem akter - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Din skuld är klar – och dock, din uppsyn låg och skum,
Ej visar ångerns spår ens här, på detta rum.
Så tala då! Bekänn! För domaren berätta
Hur detta kunnat ske. – Sök samvetsbördan lätta!
Din faders stränga bild ser ner på dig med hot.
Hans åtbörd fordra tycks: säg sanningen – gör bot!
Se, dina gärningar hans minnesmärke hölja
Med smuts – åtminstone må ångerns tår det skölja!
Som en försoning, säg hur brottet till dig kom,
Din fader och din kung bönfalla dig därom!
CONSTANTIN (afsides).
Lik denna bild af brons du vare ock, mitt hjärta,
Att öfver lapparne ej går ett ord af smärta.
Min far, med tålamod mitt kors jag bära vill
Och ej till mord på dig bli skyldig en gång till.
Din ära lefver än. Ett ord – och den är fallen.
Men jag skall vara stum – skall tiga som metallen.
BISKOPEN-KONUNGEN.
Du vill ej tala då, olycklige. Nå, godt!
Jag går att finna ut ett straff för dina brott.
Det höga rådet re’n förbidar mig i salen.
Inför din faders bild dröj här vid piedestalen,
Och må hans ärestod, där hög den reser sig,
Med all sin centnertyngd till jorden trycka dig!
(Biskopen-Konungen går åtföljd af sin eskort. Soldater
drifva folkhopen tillbaka i gränderna, hvilkas mynningar
de bevaka. Constantin stannar ensam kvar på den plats som
lämnats tom omkring statyn.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
