| 27 |
Bort från hyddan och den kammar,
Där hon bor, som jag har kär,
Går jag nu bland skogens stammar
Steg för steg i natten här.
Lunas silfverskimmer tränger
Genom ekens dunkla loft,
Björken, sviktande, bemänger
Västan med balsamisk doft.
In jag andas med berusning
Sommarnatten len och sval,
Medan sinnet fylls af tjusning,
Stilla lycka utan tal.
Natt, hur skön du än må vara,
Himlen gömma må för sig
Tusen lika underbara,
Skänkte hon en enda mig!
