Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rutger Fuchs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
danska kanonerna och eröfrade sex i första
anfallet. Då framryckte danska lifgardet och mottog
dalkarlarne med flera salfvor, för hvilka många
föllo. Omgifven af eld och rök, gick Fuchs med värjan
i hand ett stycke framför sitt folk. Då krutröken
ett ögonblick skingrades, fann han sig plötsligt
ansikte mot ansikte med chefen för den närmaste danska
gardesbataljonen, major Glassau [1], som också skyndat
några steg framför sin trupp. Mellan den blå och den
röda rocken uppstod nu en tvekamp efter alla konstens
regler, en verklig homerisk strid i båda regementenas
åsyn. Fuchs sårades, men motståndaren nedföll död på
stället. Nu kommenderade Fuchs, vänd till de sina:
»Gör eder färdige – lägg an!» och när den salfvan var
gifven på några stegs afstånd, af alla fyra leden på
en gång, voro där ej många igen af hela danska gardet,
säger ett åsyna vittne. »Då blef deras musik all»,
heter det vidare, »men vår begynte i stället, ty
nu var vår tur att spela och deras att dansa.» Till
gardets hjälp frambröto danska regementen ur andra
linien och skänkte i åt svenskarne ur dryga skålar,
såsom dessa själfva erkände. Blödande ur sex sår,
med högra benpipan krossad, låg Fuchs på valplatsen,
hans närmaste man, major Leijonhufvud, fick ena armen
afskjuten, men dalkarlarne stodo icke att hejda,
förrän drabbningens vågor bortsköljt hvarje spillra
af motstånd. Hur kraftigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
