Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rutger Fuchs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver hvilken man ej förfogade. Så skall, enligt
sägen, under härjningarna i Nyköpings-trakten,
en rysk ströfkår framträngt ändå i närheten af
Vrena i Oppunda härad. På Schedvi gård uppehöll
sig då en högre svensk officer. Han samlade några
afskedade soldater och bönder, uppställde dem bakom
kyrkogårdsmuren och ditförde äfven ett par gamla
järnkanoner. Vid denna anblick drogo sig ryssarne
tillbaka. Officeren var Rutger Fuchs och tilldragelsen
ett förspel i smått till striden vid Södra Stäket
månaden därefter.
Men fienden umgicks under allt detta med en större
plan; det gällde att i ett enda slag sluta kriget –
själfva Stockholm borde hemsökas; där skulle freden
dikteras och hämnden göras fullständig öfver det
lilla förmätna folk, för hvars vapen själfva Moskva
en gång darrat. Det var icke för ro skull, som de
ryska soldatvisorna och folktraditionerna från denna
tid tala om Stekoln (Stockholm). »Är det ännu långt
kvar till Stekoln?» är en fråga som de moskovitiska
krigarne i dessa sånger rikta till sin fader tsaren [1].
Men Stockholm tycktes väl försvaradt; tvärs öfver
inloppet till Vaxholm låg amiral Taubes eskader af 3
linieskepp, 5 fregatter och 6 brigantiner. Oxdjupet
och Pålsundet skyddades af ett antal bevärade fartyg
samt försänkningar. »Fruktar jag således», skref i
början af juli Taube till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
