Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En annan egendomlig prydnad for vår fornpoesi äro de ofta
förekommande olika benämningarna på ett och samma föremål,
och som i så hög grad bidraga till omvexling i uttrycken och
att gifva versen fulltonig klang, samt att på samma gång
underlätta bruket af bokstafsrimmet. Da vårt språk t. ex. för begreppet
konung endast eger detta ord, samt drott (rätteligen: drotten),
herrskare, härförare, anförare (de 3 sista Tyska!), med några
fle-re, har Isländskan derföre snart sagdt hundradetals ord. Några
få äro dessa: Hilmir, den hjelmade, Gramr, d. grymme, Rœsir,
d. till anlopp manande, Skidi, d. skyddande, Jöfurr, d. stridsstarke,
Mildingr, d. milde, Mœringr, d. ryktbar-görande, fräjdade, Visir och
Visi, d. framåtvisande, Fylkir, d. fylkande, Sinnjor, d. åldrige,
Hildir och Hildingr, d. stridslystne, Buðli, d. bjudande, Loföi, d.
lofprisade, Sigarr, segerherren, Skilfmgr, d. kämpande (?), Ödlingr,
d. ädelborne, Auðlingr, d. rike, Pmgill, Siklingr, Tiggi (af
numera dunkel betydelse), m. fl. Och likaså finnes ett öfverflöd af
innehållsrika benämningar för: gudar, man, qvinna, vapen, svärd,
skepp, luft, haf, björn, hjort, örn, ra. m., utom alla
oraskrifnin-gar i oändlighet. Några af dessa äro bibehållna oöfversatta, men
upplysas i noterna. Uti dessa finner man äfven en kort
förklaring utaf de flesta gamla namns betydelse, samt af de
ovanligare Svenska ord, som blifvit använda.
Skulle detta första försök möta ett välvilligt bedömande,
kunde det möjligen uppmuntra öfversättaren att, efter som helsa
och krafter tillåta, fortsätta arbetet i samma anda, äfven för de
följande Konunga-sagorna i Heims Kringla.
Anm, Af brist på tjentiga stilar till begynnelsebokstäfver, har man dertill
nödgats begagna oacccntuerade vokaler, äfven der Isländskan
fordrar accentuerade.
Uppsala den 19 April 1854.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
