- Project Runeberg -  Snorre Sturlesons Ynglinga-saga. Tolkad och upplyst /
18

(1854) [MARC] Translator: Carl Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18 Kap.

Domaldes död.

Domalde tog arf efter sin fader Visbur och rådde öfver
landen. I hans dagar vardt i Svithjod stor hungersnöd och
brist på sund föda. Då gjorde Svea me stort blot vid
Uppsala. Den förste hösten blotade de oxar: men årsväxten

båtnade icke det minsta. Men andre hösten hofvo de men-

niskoblot; men årsväxten var den samme eller värre. Men
den tredje hösten kommo Svearne mangrannt till Uppsala, när
bloten skulle göras: då höllo höfdingarne rådgörning, och kommo
de öfverens om, att nödåret monde utgå från Domalde,
deras konung, samt att de skulle blota honom till god äring för
sig, och göra på honom anfall, dräpa honom och rödstryka

guda-altarena med hans blod; och så gjorde de. Så säger

Thjodolf:

Det skedde fordom, Hitt var fyrr,
att de svärdbärande1 at fold ruðu
blodade marken sverd-berendr
med sin drotten; sinum drötlni,
och landets här ok land-her
mot lif väntaude 1 2 ä lifs vdnan
Domalde bar dreyrug våpn
blodiga vapen > Domalda bar;
när Svears ätt3, þá ár-giörn
årsväxt-girig, låta dólgi
Jutars ovän 4 Svia kind
öda skulle. of-såa skyldi.

19 Kap.

Domars död.

Domar5 het Domaldes son, som der näst rådde riket.

Han rådde länge för landen, och vardt då god årsväxt och

1) De svärdbärande, d. ä. de frie odalbönderne i Svithjod.

2) Isi. lifs-vdnan, acc. sg. m., som har vån (hopp) om ett längre lif.

3) Isl. Svia kind, eg Svea folk; se Sýslu kind i not. till 36 kap.

4) Isl. låta dolgiy dal. sg. (af dolgr, m., fiende, hvaraf dulga-dråp);

bärmed kan icke menas annat än Jutars (el. Danskars) fiende, d. ä.
Domalde, hvilken således måtte hafva fört härnad i Jutland, ehuru det icke
omtalas i sagan.

5) Isl. Dåmarr, d. ä. den dömande herrskaren, herren, och således

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:46:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snorreyng/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free