Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till långlifves, och gaf Oden sin sön, och vardt han blotad.
Konung Ön fick det svar af Oden, att han skulle än lefva
60 vintrar. Ön var då än konung i Uppsala 5 vintrar och
20. Så kom Ale den frökne1 (djerfve\ konung Fridleifs son,
med sin här till Svithjod mot konung Ön, och höllo de
drabbningar, men Äle hade för jämnan seger. Då flydde konung
Ane (Ön) för andra gången {rån sitt rike och for till Vestra
Götland. Ale var konung i Uppsala 25 vintrar, innan Starkad
den gamle drap honom. Efter konung Ales fall for Ön konung
än en gång till Uppsala och rådde der riket ännu 25 vintrar.
Då gjorde han ett stort blot, sig till långlifves, och blotade
sin andre son; då svarar Oden honom, att han städse skulle
lefva, så länge han gåfve Oden en sin son hvart tionde år;
äfvensom det, att han skulle gifva namn åt häraden i sitt
land efter de söners tal, som han blotade åt Oden. Men när
han hade blotat 7 sine söner, lefde han 40 vintrar, så att
han icke orkade gånga, och vardt han då å stol buren. Då
blotade han sin åttonde son, och lefde än 40 vintrar, och
låg då i säng. Derpå blotade han sin nionde son och lefde
ännu 40 vintrar, men drack då ur horn som dibarn Då
hade han en son qvar och ville han då blota honom, och
ärnade då gifva Oden Uppsala och de härad, som der till
ligga, samt låta kalla det Tiundaland1 2. Svearne förbudo ho-
1) Isl. Att hinn froekni; AU, Åle, af obekant betydelse; kanske:
tempelbeskyddare. den helige, af Got. alhs, tempel, b vilket sista ord troligen
ännu lefver i sockennamnen Ala och Al-skog på Gotland, Al i Dalarne
och Al-hem, N. om Kalmar, och kanske i Al-hult, bruk i Kalmare län
(i S. Vi socken) och Al-berga i Södermanland; ty kyrkor och dylikt kunna
omöjligen fått namn efter ålar! För denna härledning talar ännu starkare
det gamla orlnamnet Fry-al, eller Fröyj-al, (Freys tempel?) i Land i Norge
(se Aalls öfvers. af Kunga-sagorna, s. 42 i noten), och i samma nejd Att
(ätt) och UUar-dll (Ulls tempel?) m. fl., se Munchs Hist.-geogr. Besk r. o v.
Norge, s. 145; äfvenså Fråiels socken på Gotland. — Froekni, def. af
froelknn, I. Jrœkn, adj, djerf, stolt, fräck, jf. Lat. proeax, proco, (p)rogo.
2) Tiundaland; hela detta försök till en förklaring af de bekanta
Uppländska folklandens namn, Fjärdhundra-, Attunda-, Tiunda-land, är
naturligtvis uppfunnet af senare folktro eller af sagoförtäljare. Namnen
äro nämnl. gifna, för att utmärka det antal af härad (hundari), af
hvil-ket hvarje land bestod, således: Atta-, Tiu-hundrada-land. Detta synes
bäst af Fjärd-hundra-land, som i Upplandslagen rättare kallas
Fiœþr-unda-land; ty delta Jiapr, (för jiœpvr) är ingalunda det samma som
ordnings-talet Qerd« (Uppl. L. fiarpi), utan är den fornaste Nordiska form, som
hafves, af nummertalet fyra, Isl. fi&rir, Got. fdvor, Jidttr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
