- Project Runeberg -  Snorre Sturlesons Ynglinga-saga. Tolkad och upplyst /
36

(1854) [MARC] Translator: Carl Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur landet flydde

Ok lofsœll
úr landi fló
T$8 áttungr
Tunna riki.

Enn, flœmingr,
farra triönu
iötuns eykr
á Agli rauð,
sa 8 of aust-mörk
ådan hafdi
brúna hörg
of-borinn lengi.
Enn skiå-lauss
skilfinga nid

den lofsälle
Tys ättling1

for Tunnes välde.
Men å Egil
blodar jättens
ök1 2, det vilda,
oxe-spjutet3,
det, som förr i
öster-mark4

länge burit

brynens klint5 6 *.

Och stutens svärd,
det skidlösa,8 -

1) Isi. Týs åttunar kallas Egil, såsom härstammande från gndarne.—
Is!. Týr (g. Tys, a. Tý) således Sv. Ty (icke Tyr), och derföre bafva vi
Tis-dag, icke Tirsdag, och Ti- eller Tis-bast. Detta ord har ursprungi.
betydt gud i allmänhet, jf. Isl. tivar, pl., gudar, Lat. dims, Sanskr. dévas,
deus, Gr. öbos, Littauisk. dievas.

2) Isl. iötuns eykr, m., jättens häst, d.ä. oxen, tjuren, emedan
jätte-sönerne, som omtalas i 5 kap., förvandlades till oxar; Sv. ök, n., oxe,
men Norrl. (Medelp.) ök, m., häst. — Flœmvngr, m., en som är stadd i
flyende, är flygtande, vild. Denna läsart föredrages här framför Fol.-uppl:s
flœming, emedan man eljest nödgas tänka sig den tunga sammansättningen
flæmng-eykr, som dessutom knappt kan vara den rätta.

3) Isl. farra triönu (nl. eykr raud); triöna, f., är tryne, men
egentligen vapen, svärd, spjut, farra är deremot ett särdeles dunkelt ord. I
Folio-uppl. af Heims Kr. (Köpenh.) öfversältes i T. I. hela omskrifn. med
endast «Hornet«, eller cdongum cornu«, och i T. VI. med «taurinæ frontis
ensem« och med «gladius capitis«, således tyckes farra tagas för frontis eller
capitis. Aall återgifver det med cdange Snabel, d. e. Horn«, sålunda
synes farra blifva stäldt i förbindelse med Isl. fiarri, fjärmare: ingendera
af dessa förklaringar är tillfredsställande. Farra moste vara antingen gen.
sg. af farri, eller ock g. pl* af farr eller något dylikt ord; trol. är det
dock sing. och således af farri, m., hvilket ord, så vidt bekant är, väl icke
är funnet annorstädes i Is!., men moste betyda: tjur eller galt, vildsvin,
A.-Sax. fearr (ea = Isl. a), ro., tjur, oxe, T. farr el. farre, farr-ochs,
eller A.-Sax. farr, m., vildgalt, E. farr, farrow, gris, jf. Lat. porcus,
verres, jf. vervex; häraf således Sv. fargalt. Farra triönd är således eg.
oxens vapen, spjut eller tryne, och iötuns eykr raud farra triönu, jättens
häst (d. ä. oxen) rödgjorde eller blocfade oxe-spjutet, d. ä. hornet.

4) Isl. of (1. um) austmörk, omkring i östermark, d. ä. i Svithjods skog.

5) Isl. brúna hörg, acc., ögonbrynens klint, d. ä. hårda panna; Isl. brun,
f., ögonbryn, kant, jf. Gotl. bröin, n., men bränn, f., kant, Isl. hörgr, m.,
gudaaltare, gudabild, klint, klippa, Gotl. harg, upplagd stenhög
(sjömärke), Harg, ortnamn flerestädes i Uppland och ö. Götland, jf.
Thors-harg (Thorsarge), Thorshälla (St. Rimkrön.),

6) Isl. hcefis hiörr, skiålauss, oxens el. stutens svärd, skidlöst, som ej

bar någon skida, d. ä. oxehorn, hoefir, m., oxe (Sn. Edd.), eg. den som

häfver med kraft, ht.hefia, ipf. höf; hiörr, in., svärd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:46:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snorreyng/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free