- Project Runeberg -  Snorre Sturlesons Ynglinga-saga. Tolkad och upplyst /
39

(1854) [MARC] Translator: Carl Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och att
ö-lands-jarlar Frodes1
drabbnings-frarnjar’n 5 *
dräpit hade.

at ey-lands
iarlar Fróða
vig-framað
of-veginn höfðu.

32 Kap.

Konung Adils’ giftermål.

Adils8 het konung Ottars son, som konungdom tog efter
honom. Han var länge konung och vardt mycket rik, samt
var ock någre somrar i viking, Adils konung kom med sin
här till Saxland; der rådde då eo konung, som Geirtjuf* 1 2 3 4 het,

bestemt antydning af geografisk beliggenhed«. Det är sannt nog, att ett
äldre Svipar ligger till grund för Sviar; men troligen har mera bortfallit
än bara p. Den förklaring, som förf. nyligen hört af Professor N. M.
Petersen i Köpenhamn, tyckes deremot gifva den bästa upplysning om
detta dunkla och mångskiftande ord, och, förutsättande hans välvilliga
tillstånd, införes hon här: »Sviar, säger han, förutsätter ett äldre Svipar, och

detta ett fornare Svinpar, pl., hvilket i sing. och som adj. blefve Svmpr,
hvilket är det samma som Isl. sviðr 1. svinnr, förståndig, vis; Oden kallas
derföre också Sviöurr och Sviðuðr (den stark och vis görande)a. Det
kunde tilläggas, att man ser af Got svinps, stark, att ordet omfattar båda
andlig och kroppslig styrka. Sviar, Svear, har således af forno betydt:
de vise och starke, väldige eller mäktige, och kanske kan häruti hafva
legat en bibetydelse af Svidurs eller Odens folk. Att bilda ett
folknamn af ett adjektiviskt ord är icke ovanligt, t. ex. Franker, Isi. Frakkor,
af frakkr, stolt, friboren. Och dessutom passar namnet så mycket
bätter på Svearne, som de på den tiden måtte bafva intagit en ganska
bög plats bland samfolken, hvarom bland annat det vittnar, att alla
källor öfverensstämma uti, att Asa-troens och Asa-gudarnes vagga och härd
hos dera förlägges. Den starka formen Sviar, Svinpar, bar trol.
motsvarats af ett Got. svagt Svinpans, sedan kanske Svipans; bokst. n uti Svensk
(Svendsk?) är således icke det samma n, som au finnes i X.
Schwe-den. Det vore mycket mer att säga om detta ämne, om det genom alla
sina led skulle behandlas med fullkomlig utförlighet. Men denna not har
kanske redan blifvit allt för lång.

1) Isl. eylunds iarlar Fróða, Frodes Ö-Iands jarlar, jarlarne öfver
Frodes öar, d. ä, Vött och Faste. , /

2) Isl. vig-framaðr, eg. dråp-främjare, d. ä. Ottar.

3) Isl. Adils (g. -ils, d. -Usi), m., Adils, betydelsen är troligen:
konung, ädelboren, jf. aöitt, m., hufvudman, upphofsraan, och aåall, acjj.,
ursprunglig, ädel.

4) Isl. Geir-piófr, eg. spjut-tjuf, ypperlig stridsman, en, som tager

vapnen ifrån sine fiender; likasom Frið-þiófr (Fri-thjof), fridi-tjuf, freds-

förstörare, eller ock den modige och fride röfvaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:46:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snorreyng/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free