Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då för tiden härjade i östervåg1; han egde ock rike på
Jut-land. Han styrde med sitt manskap till Svithjod. Då var
konung Östen på gästning1 2 i ett härad, som heter Lofund3.
Dit kom Solve konung ovart på om natten, tog hus på4
konungen och brände honom’ inne med all hans hird. Derpå
far konung Sölve till Sigtuna och fordrar för sig konungs namn
och vedertagning. Men Svearne samna här och vilja mot
honom värja landet, och vardt en drabbning så stor, att det är
sagdt, att hon icke slöt5 6 på ellofva dygn. Der fick konung
Sölve seger, och var han sedan konung öfver Sveavälde långan
tid, allt till dess att Svearne sveko honom,*och han der vardt
dräpen. Så säger Thjodolf:
Östens lifs
lönnliga ände8
dold jag vet
å Lofund vara;
att Jutske män7
innebränt hafva
siklingen med
Svear, det qvads.
Och backe-tångens
bitande sot8
Veit ek Eysteim
enda folginn
lokinn lifs
á Lofundi,*
at sikling
med Svium, kváðu,
Iótska menn
inni brenna.
Ok bit-sótt,
i brand-nói,
1) Isl. austr-veyr, m., den östre vägen, landen öster om Östersjön,
eg. de, som beboddes af Finska och Vändiska folkstammar.
2) Isl. veitsla, f., vetsla, gästabud, eg. ett slags skatt (prestation, af
veita, gifva, utgöra), i det de rikare bönderne underhöllo konungen med
hans hird en viss tid, sedan gästabud i allmänhet.
3) Isl. Lof-önd, i versen Lof-und; man har gissat att härmed
menas Lof-Ö i Mälaren; men o är här lika med Isl. d. Lof-und kunde
betyda: den ljufva eller prisade källan (Isl. und, f.) eller böljan (Isl. urm,
f-), vågen, viken.
4) Isl. tók hus å, tog bus på, anföll i huset, jf. Gotl. taka häus pa,
göra ända på, nedgöra.
5) Isl. sleit, ipf. af slita, sluta (eg. slita), i synnerhet när fråga är
om strid, likasom i Sv. slita en tvist.
6) De tryckta upplagorna bafva lokms, hvilket sål. moste hänföras
till lifs, men det har här, efter två handskrifter (C., D.), som anföras i
Fol.-uppl., blifvit ändradt till lokmnr då det kommer att svara till enda;
ty det var icke östens lif, utan hans ändalykt, som man icke kände.
7) Isl. Iótska menn, acc. pl. m., Jutske män, d. ä. Sölves
undersåtar i J ut land; menn, står i acc. törkvddu, nämnl. þeir kváðu, man qvad,
sade.
8) Isl. hlidar-pangs bit-sått, eg. backe-tångs bit-sot, d. ä. skogens
förderfliga sot, skogens ödare, d. ä. elden. Hlid, f., backesida, lid, i
flere Sv. dialekter, och den tång, som derpå växer, är skogen (Sy. sjö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
