Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära jämnåldringar med Ingiald. I den, tiden såto
Bröt-Anunds häradskonungar vida omkring i Svithjod, och rådda
för Tiundaland Svipdag Blinde. Der/ är Uppsala och dep äro
alla Svears ting. Höllos der då stora blot och sökte månge
konungar dit: det var vid midvintern. Och ea vinter, när
det kommet var till midvintern, hade man kommit mangrannt
till Uppsala; der var konung Yngvar och hans söner. Alf,
konung Yngvars sonr och Ingiald,. konung Anunds son, voro
då sex vintrar gamle. De började en svennelek, och skulle
hvar råda för sin skara; men när de lekte samman, var
Ingiald ostarkare än Alf, och tycktes detta honom så illa,
att han gret mycket deröfver. Då kom dit Götvid, foster-
broder hans, och ledde honom bort till hans fosterfader
Svipdag Blinder och sade honom, att det hade åtburit så
stor-illa, att Ingiald i leken var ostarkare och oraskare än Alf,
konung Yngvars son. Då svarar Svipdag, att det var stor
skam. Andre dagen efter lät Svipdag taga hjertat ur en varg
och steka å ten, samt gaf det sedan åt Ingiald, konungens
son, att äta; och dädan af vardt han den allra grymmaste
bland män och af det värsta skaplynne. När Ingiald var
vuxen, friade Anund efter hustru honom tillhanda, nämnligen
till Göthild, konung Algöts dotter; han var son till Götrek
den milde, son till Göt (Gaut)1, efter hvilken Götland (Gaut-
1) Isl. Gautr, ra., är ett af Odens namn, enl. Sn. Edda, och (let
betyder troligtvis den som göt (Is?., Gotl. gaut, ipf.) eller har gulit eller
skapat, således eg. skapare. Götar, Guta-Lag. Gu tar, Got. Gutans
(Is!. gotnarT män) betyder dereniot de gul ne (Isl. gotirm, part.), skapade,
d. ä. menniskor. — Alla de namn, som här ofvan hafva stafvelsen gaut,
göt, äro antingen från^ GautGöt-land, ellep ock ligger uti detta ord
likasom ett slägtnamn, fran Oden utgånget» Gaut-vhdr, m., Gauts trä eller
man, Gaut-rekr I. -rMcr, m., Gauts furste, konung, Al-gautr (skrifves här
ömsevis Al-gauti) I» Adal-gautr (deFaf hafva vi Algot), rn., den ädle Gaut,
och Gaut-hildrr f., Gauts asynja., valkyria; det nuvarande Gustaf är eg.
Gautstafr, Gauts (Odens) staf, d. ä. svärd, och derföre skrefs det
fordom Götstaf eller Göstaf» Som ett bevis för att en sådan
sammansättnings-del af ett namn, satt först eller sist, har utgjort ett slags slägtnamn kan
anföras Runstenen N:o 839 i Liljegr., der en Kairbiarn egde sönerne
Biam, Vibiarn, Katilbiarn och Rafni, och N:o 362, der det omtalalas
tre bröder Ikutbiam (Isl. lökulbiörn), Vibiarn och Hukbiarn, samt N:o
1592—93, der Ropvisl var gift med Ropalf, hade sonen Ropfos och
brö-derne Ropantr, Ropkutr, Ropar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
